/ Allmänt /

Den ständiga frågan

 
Här sitter jag just nu, har precis kollat klart på "Veckans brott". Har jobbat en sväng idag också, tyvärr fick jag världens magont under passet så det gick inget vidare. Har fått som allergiska reaktioner i magen till och från de senaste tre åren så jag måste kolla upp det där!
 
Men till rubriken då, det ständiga frågan jag får av folk i min omgivning; "Men när ska ni ha barn då?"
Haha, amen va =) Jag tycker absolut inte att frågan i sig jobbig, egentligen tvärtom då det är lite roligt att folk är så intresserade av mitt och Niclas förhållande. Eftersom jag hann vara singel i fem år innan jag träffade honom så förstår jag ju att folk är nyfikna. Nej ni, här planeras inga barn. ÄN! Självklart skulle han kunna bli pappa till mina barn, annars hade jag ju aldrig velat att detta skulle bli seriöst. Men vi har inte ens träffats ett år och jag vill inte göra något förhastat. Jag blir typ chockad av mina egna beslut eftersom jag haft längtan efter barn så sjukt länge, så länge jag kan minnas. Men nu när man har blivit äldre så har man ju kommit till insikt med vilket ansvar det är, det är ingenting man bara skaffar. Men samtidigt märker man ju hur himla underbart det är, två av mina närmsta tjejkompisar har fått barn detta år och det är ju så sjukt mysigt! Den dagen jag blir mamma kommer jag ju vara den lyckligaste på hela jorden, såklart. Om det blir Niclas jag skaffar med återstår ju att se =) Men skulle jag råka bli gravid, hur nu det skulle gå till, så är det ju ett självklart JA att behålla det lilla livet. En anledning till att jag skulle vilja ha ganska snart är att vår föräldrar börja komma upp i åldern, jag vill att dom ska orka vara med under mina barns uppväxt, vara härliga och roliga förebilder som hittar på saker med barnbarnen (inte som det var med mina mor och farföräldrar som var rätt gamla när jag föddes). Men får jag önska så väntar jag gärna två till tre år innan jag plussar på stickan, om man nu kan få egna barn! Men sen vet man ju aldrig vad som händer, känns det rätt så gör det och jag ska aldrig säga aldrig. Men det här är vad jag känner nu, idag.
#1 / / Lisette Kepp:

soooom jag känner igen det där. Jag brukar alltid känna en press efter jag fått den frågan.

#2 / / Matilda:

Väldigt klokt skrivet!