/ Allmänt / Gravid/barn /

Kroppstankar


Ligger just nu och solar på en klippa i skärgården. Jag känner mig så fruktansvärt obekväm i min bikinikropp den här sommaren, mer än vanligt. I november förra året såg jag fram emot sommaren något enormt, äntligen skulle jag slippa skämmas över min kropp och istället få visa upp min gravidmage. Tänkte att jag skulle vara väldigt osmidig i och ur båten också, jag hade ju varit i vecka 34+6 idag. Även fast magen inte hann bli så stor så kände jag på mig hur mycket jag skulle trivas i den kroppen.

Istället sitter jag här med en sladdrig mage och troligtvis några fler kilon på kroppen än förra sommaren. I två veckor efter förlossningen låg vi bara i stort sätt hemma jag och Niclas. Åt onyttiga grejer, beställde hem mat för att slippa handla och gå ut bland folk, ville inte visa mig. Varken med magen (eftersom den skulle försvinna snart) och utan (eftersom folk troligtvis skulle fråga hur jag mådde). Betéendet med att äta fel fortsatte olyckligtvis en tid framåt också och har ju givetvis satt sina spår både här och där, svårt att komma ifrån det där förbannade mönstret. 

Nej ni, nu svettas jag ihjäl här på berget. Jag vet ju att kroppen inte förändras av sig självt, jag vet det. Svårt att inte tänka på att jag skulle varit gravid nu bara. Nu ska jag försöka ta mig i vattnet, badkruka som jag är. Hade jag varit några kg lättare så kanske det inte hade varit lika svårt, vem vet.