Det handlar ju inte om att alla SKA gå omkring med klackar och klänning och sminka sig, det handlar om att man ska få göra det utan att få en stämpel eller bli retad. Tycker du borde läsa på lite om genus, ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Det är lätt att tycka och tänka innan man fått barn, men när ditt barn kanske säger att hen vill ha klänning eller inte gillar rosa och gulligull då hoppas jag du är den föräldern som låter ditt barn vara som den vill. Jag klär mina barn ganska så könsinriktade för att det sitter så djupt inne, jag lär mig, min största är nu 3,5 år och han vet bara att färger är olika färger, inte att det finns ett kön bakom en färg, eller att det är pojkigt och flickigt att leka med vissa saker, båda mina barn leker med allt, dockor, bilar, kök, osv. Allt sitter djupare än vad man tror, och du kommer märka att du skiter i vilken färg ditt barn har på sig eller vilka leksaker hen har, bara hen är lycklig. Eller jag hoppas du kommer märka det rättare sagt.
Alla ska självklart gå på det som känns rätt med sina barn. Jag som läst lite genusvetenskap vet dock att mycket handlar om hur kläderna påverkar omgivningens bemötande. En flicka i rosa, tyll och spets kommer mötas av kommentarer om att de är gulliga, söta, vackra (alltså utseende) medan killar som klär sig i bara mörka kläder kommer få kommentarer om att de är stora, tuffa och coola. Det är så omgivningen fungerar, vi kommenterar bland annat utifrån kläder. Det är intressant att tänka på hur alla dessa kommentarer påverkar flickor vs pojkar genom livet. Obs, vill verkligen inte berätta för dig vad som är rätt eller fel, gör det du känns rätt 😊
Hej fina du!
Vill bara flika in lite här hur jag tänker i ämnet. Innan vi fick vår Åke hade jag lite samma tankar som dig, tänkte lite att barnet skulle kläs i kläder som vi tycker om. jag gillar inte rosa så mycket och inte vissa modeller på kläder och därför har det inte blivit så mycket av det.
Däremot slogs jag rätt hårt av hur jag ändrade mig när Åke väl var född. Inte för att han är en pojke eller så utan hur han direkt behandlades av okänd/kända personer FÖR att han är en pojke. Han är tuff, han ska jaga tjejer, det ska pekas ut traktorer och förutspås framtida yrken, endast "manliga varianter". Nu när han har lite längre hår får han ofta frågan om han blivit en flicka och direkt vi klär honom i prickigt är han också en liten tös.
Det jag störs mest av i det här är att folk, kända som okända, anser sig känna MITT barn. Han är min och en helt orörd person och jag gillar inte när andra ska projicera sina tankar om hur en pojke bör vara på honom. Jag vill att han ska få möjligheten att göra det själv.
Det sitter inte bara i kläder, det sitter i ALLT, verkligen och det har jag blivit så medveten om sedan jag fick barn, vilket jäkla ansvar vi har! Sen har jag insett att klänning är superbekvämt vid blöjbyten! Tror inte han kommer att bli förvirrad i sin könsidentitet för det.
Än en gång, grattis till bebben i magen! Kram!
Jag håller med i mycket av det som redan skrivits. Jag har själv en tjej som vill ha traktorer och polisbilar på tröjan, rosa ratar hon och hon vill ha en motorcyckel. Helt ok för mig. Tror inte hon fötts i fel kön. Hon har bara fått intresse för det. Hon har fått kläder och leksaker av sina kusiner, tjej och kille och valt det hon helst vill ha.
Men det jag reagerat på är att de flesta köpt klänningar och "flick"leksaker utan att faktiskt fråga vad hon är intresserad av. Det tas för givet. Personligen tycker jag att man borde vara mer öppen för att barn är barn och inte dela in i fack redan från start. Systersonen har gått till dagis med nagelack, trosor och pippi-klänning.. Vad gör det!? ☺️ Han var lycklig!
Tycker att det här inlägget är helt underbart. Min dotters kusin (manligt kön) kallar Malin för sin "pjinsessa" Theo (kusinen) kan inte vara prinsessa, för han är pojke & då blir man prins. Han älskar traktorer, meka med morfar i verkstaden mm. Malin hon kan bli smutsig om klänningen, men självklart älskar hon också traktorer precis som kusinen. Men från födsel, utan att jag eller syrran kunnat påverka det, har de varit olika. Dem föddes olika. Genus kanske är skitbra att ha i bakhuvudet, men blir så irriterad ibland på människor som vägrar förstå att vi är olika. Vi är inte lika. Dock har jag en lilldotter som är mer kille än tjej, hatar klänningar & drar hellre på sig blåjeans & en mörk t-shirt. Och det är också helt okej!
Jag förstår helt vad du menar! Visst kan man klä sitt barn som man vill, och jag tycker inte att man ska vara rädd för att klä en pojke i t.ex. rosa byxor eller en flicka med blåa byxor. Men sen tycker jag inte att man ska fluffa till det för mycket (om inte barnet själv vill det sen när den blir äldre). Jag tror inte att jag skulle klä en pojke i spets och annat fluff-fluff, men jag skulle inte heller klä en flicka med för mycket sånt heller. Jag gillar kläder som skulle kunna vara både pojk- och flickkläder. Sen förstår jag att man kanske riktar in sig lite mer på färgskala och typ av plagg när man vet vad det är för kön på sin bebis. :) Men jag tycker att det är fel av andra att döma föräldrarna efter hur de klär sitt/sina barn, det är bara onödigt och dumt.
Kram