/ Allmänt / Gravid/barn /

Ett hett ämne bland föräldrar

 
Jag läste ett blogginlägg hos den här damen igår. Wooaaah, jag kokar inombords litegrann! Det här med könsfördelning på barnen och hur man ska klä dom är ett fruktansvärt känsligt ämne inom föräldravärlden har jag märkt. Jag har inte direkt brytt mig tidigare, men eftersom jag inom ett halvår kommer vara förälder själv så börjar jag reagera nu. Om ni vill läsa hela inlägget så kan ni göra det här, jag citerar endast slutet på det här inlägget:
 
" Och som en liten sista kommentar. Rosa fluff och och spets är helt okej, sålänge du inreder ditt ofödda barns pojkrum lika rosa och fluffigt som om du väntar en flicka. Den dagen det händer ser jag fram emot. Tack och hej. "
 
Kajsa-Stina förstår inte hur man kan skilja på pojkar och flickor och deras kläder. Hon tycker att vi måste sätta stopp för blommor och spets på flickor och använda det till pojkar också för "varför skulle vi inte kunna göra det?". Hon rasade lite mot hennes bloggkollega som hade inhandlat vissa grejer till barnrummet om hon väntade en flicka, men hade andra grejer i "reserv" om det blev en pojke. För mig är detta helt normalt, jag vet inte hur ni resonerar. Inom en snar framtid kommer jag få inreda ett barnrum och jag har hittills dragit mig från att köpa t.ex rosa påslakan eftersom jag inte vet vad vi ska få. Jag såg en fin mässingskrok förut som kändes mer "flickig" och den avvaktar jag med att köpa då jag kanske vill ha en annan som passar bättre för ett pojkrum. Som jag nämnt tidigare i bloggen så är jag (än så länge) ingen person som föredrar spets, glitter och tyll till flickor. Heller inte traktorer, robotar och grävskopor till pojkar. Däremot skulle jag aldrig självmant köpa blommor och spets på klädesplagg om jag får en son. Och varför inte det? Jo, jag gillar att vi är olika. Flickor är flickor med snippa och vi tänker på ett sätt och ser ut på ett sätt. Pojkar har snopp, tänker på annat sätt och ser även ut på annat sätt. Det finns självklart undantag även för detta, man kan påstå sig vara född i fel kropp och det köper jag, absolut. Men jag tänker, så länge barnet inte har en åsikt om vad han/hon tycker om eller vill ha så är det ju JAG, föräldrern som konsumerar det JAG tycker barnet ska ha. Om jag sedan upptäcker att min son älskar rosa och klänningar, ja men då köper jag väl en klänning? Älskar min dotter att klättra i träd, vill ha Batman på sig och leka med bilar. Ja, då är det så. Jag ser inte problemet?
 
Kläder och färger har ingenting med uppfostran att göra, eller hur man kommer vara som förälder med/mot sina barn. Jag kommer ha samma värderingar till mitt barn oavsett om den har snippa eller snopp, det är helt självklart för mig. Jag tycker bara det är roligt att man klär sig olika och ser ut på olika sätt. Tänk om alla gick i klänning, höga klackar, sminkade sig eller vad det nu kan vara, så otroligt tråkigt! Jag älskar att vi är olika, sen får man klä sig precis hur man vill, det säger jag ingenting om. Men att propsa på blommor och spets på en pojke "bara för att man kan" känns så tokigt. 
 
Ja, jag vet inte riktigt vart jag vill komma... Jag blev bara irriterad när jag läste inlägget igår att jag ville skriva ner mina tankar och idéer som blivande mamma =) Hoppas ni tar inlägget med en nypa salt och att ni förstår vad jag menar.
#1 / / Madeleine:

Jag förstår helt vad du menar! Visst kan man klä sitt barn som man vill, och jag tycker inte att man ska vara rädd för att klä en pojke i t.ex. rosa byxor eller en flicka med blåa byxor. Men sen tycker jag inte att man ska fluffa till det för mycket (om inte barnet själv vill det sen när den blir äldre). Jag tror inte att jag skulle klä en pojke i spets och annat fluff-fluff, men jag skulle inte heller klä en flicka med för mycket sånt heller. Jag gillar kläder som skulle kunna vara både pojk- och flickkläder. Sen förstår jag att man kanske riktar in sig lite mer på färgskala och typ av plagg när man vet vad det är för kön på sin bebis. :) Men jag tycker att det är fel av andra att döma föräldrarna efter hur de klär sitt/sina barn, det är bara onödigt och dumt.

Kram

#2 / / Anonym:

Det handlar ju inte om att alla SKA gå omkring med klackar och klänning och sminka sig, det handlar om att man ska få göra det utan att få en stämpel eller bli retad. Tycker du borde läsa på lite om genus, ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2. Det är lätt att tycka och tänka innan man fått barn, men när ditt barn kanske säger att hen vill ha klänning eller inte gillar rosa och gulligull då hoppas jag du är den föräldern som låter ditt barn vara som den vill. Jag klär mina barn ganska så könsinriktade för att det sitter så djupt inne, jag lär mig, min största är nu 3,5 år och han vet bara att färger är olika färger, inte att det finns ett kön bakom en färg, eller att det är pojkigt och flickigt att leka med vissa saker, båda mina barn leker med allt, dockor, bilar, kök, osv. Allt sitter djupare än vad man tror, och du kommer märka att du skiter i vilken färg ditt barn har på sig eller vilka leksaker hen har, bara hen är lycklig. Eller jag hoppas du kommer märka det rättare sagt.

#3 / / Julia :

Alla ska självklart gå på det som känns rätt med sina barn. Jag som läst lite genusvetenskap vet dock att mycket handlar om hur kläderna påverkar omgivningens bemötande. En flicka i rosa, tyll och spets kommer mötas av kommentarer om att de är gulliga, söta, vackra (alltså utseende) medan killar som klär sig i bara mörka kläder kommer få kommentarer om att de är stora, tuffa och coola. Det är så omgivningen fungerar, vi kommenterar bland annat utifrån kläder. Det är intressant att tänka på hur alla dessa kommentarer påverkar flickor vs pojkar genom livet. Obs, vill verkligen inte berätta för dig vad som är rätt eller fel, gör det du känns rätt 😊

#4 / / Elisabeth Lindroth:

Hej fina du!

Vill bara flika in lite här hur jag tänker i ämnet. Innan vi fick vår Åke hade jag lite samma tankar som dig, tänkte lite att barnet skulle kläs i kläder som vi tycker om. jag gillar inte rosa så mycket och inte vissa modeller på kläder och därför har det inte blivit så mycket av det.

Däremot slogs jag rätt hårt av hur jag ändrade mig när Åke väl var född. Inte för att han är en pojke eller så utan hur han direkt behandlades av okänd/kända personer FÖR att han är en pojke. Han är tuff, han ska jaga tjejer, det ska pekas ut traktorer och förutspås framtida yrken, endast "manliga varianter". Nu när han har lite längre hår får han ofta frågan om han blivit en flicka och direkt vi klär honom i prickigt är han också en liten tös.

Det jag störs mest av i det här är att folk, kända som okända, anser sig känna MITT barn. Han är min och en helt orörd person och jag gillar inte när andra ska projicera sina tankar om hur en pojke bör vara på honom. Jag vill att han ska få möjligheten att göra det själv.

Det sitter inte bara i kläder, det sitter i ALLT, verkligen och det har jag blivit så medveten om sedan jag fick barn, vilket jäkla ansvar vi har! Sen har jag insett att klänning är superbekvämt vid blöjbyten! Tror inte han kommer att bli förvirrad i sin könsidentitet för det.

Än en gång, grattis till bebben i magen! Kram!

#5 / / Martina Wilhelmson:

Jag håller med i mycket av det som redan skrivits. Jag har själv en tjej som vill ha traktorer och polisbilar på tröjan, rosa ratar hon och hon vill ha en motorcyckel. Helt ok för mig. Tror inte hon fötts i fel kön. Hon har bara fått intresse för det. Hon har fått kläder och leksaker av sina kusiner, tjej och kille och valt det hon helst vill ha.
Men det jag reagerat på är att de flesta köpt klänningar och "flick"leksaker utan att faktiskt fråga vad hon är intresserad av. Det tas för givet. Personligen tycker jag att man borde vara mer öppen för att barn är barn och inte dela in i fack redan från start. Systersonen har gått till dagis med nagelack, trosor och pippi-klänning.. Vad gör det!? ☺️ Han var lycklig!

#6 / / tess:

Tycker att det här inlägget är helt underbart. Min dotters kusin (manligt kön) kallar Malin för sin "pjinsessa" Theo (kusinen) kan inte vara prinsessa, för han är pojke & då blir man prins. Han älskar traktorer, meka med morfar i verkstaden mm. Malin hon kan bli smutsig om klänningen, men självklart älskar hon också traktorer precis som kusinen. Men från födsel, utan att jag eller syrran kunnat påverka det, har de varit olika. Dem föddes olika. Genus kanske är skitbra att ha i bakhuvudet, men blir så irriterad ibland på människor som vägrar förstå att vi är olika. Vi är inte lika. Dock har jag en lilldotter som är mer kille än tjej, hatar klänningar & drar hellre på sig blåjeans & en mörk t-shirt. Och det är också helt okej!