/ Foto / Gravid/barn /

När förstår man?

 
Sally, en vecka gammal.
 
Tänk när jag får fota mitt eget barn såhär. När förstår man förresten att man har ett barn i magen som växer och gror? Eller ja, klart jag någonstans förstår att jag är gravid, det är bara så svårt att ta in. Glömmer bort det ibland och kommer på det efter en stund, "ja men juste, jag har ju en bebis i magen!". Samtidigt som det är så självklart... Hänger ni mammor med på vad jag menar? Kan det gå så långt som till förlossningen innan man förstår, eller blir det mer verkligt när man börjar känna sparkar kanske?
 
Om en vecka så har vi varit på RUL och vet förhoppningvis vem som gömmer sig där inne. Är det en son eller dotter? Kanske att jag kommer förstå det mer då, när jag kan relatera mer och säga "han" eller "hon". Jag tror det. Jag är så fruktansvärt nyfiken, men nu är det inte många dagar kvar...
#1 / / fruborgenvik.se:

Jag känner igen det där. Nu är min son här och ibland när jag tittar på honom tänker jag " Vad det han som låg i min mage och har jag verkligen blivit mamma nu"?! :D Det är så himla underbart men fortfarande lite overkligt...

#2 / / Linnea, blivende mamma :

Jag förstår precis hur du känner! Själv väntar jag en pojke som är beräknad om några veckor. Vi är redo o allt är klart för bebis, men trots att han har växt färdigt i min mage o snart kommer ut så är det så ofattbart att det är en liten bebis. Och att det är min lille bebis.
Kika gärna in hos mig. Skriver lite om inredning , inspiration o tankar kring graviditeten

#3 / / Veronica Wallgren:

Jag känner igen mig. För mig förstod jag först vid ultraljudet att det låg en bebis där inne. Det tar väldigt långt tid att smälta :)

#4 / / ISA:

så spännande!! tyckte du skrev "tänk att jag får fota mitt eget barn.." och då kände jag whaaaat har hon redan fött!?? haha. tiden gick lite väl snabbt där ;)

#5 / / Monika :

När jag fick "bekräftat" att det car en flicka, som jag egentligen redan visste, dä blev det mer på riktigt för mig. Då kunde jag tänka ich ta till mig att det var just Min Dotter som låg i min mage. Jag pratade ofta med "korven" och älskade att känna hennes rörelser inifrån. Sista veckorna i magen (och första tiden utanför magen) hade hon ofta hicka ovh det var en sån gullig kiten tanke att min lilla dotter hade hicka ovh att jag kände det så väl hihi. Men samtidigt är det såhär att jag fortfarande får nypa mig själv i armen för att förstå att Elvira faktiskt är Min, det är så overkligt perfekt och kärleken ocy lyckan är totalt obeskrivlig vilket ibland gör det svårt att förstå :)

#6 / / Nicole:

Jag har i alla fall inte förstått det än och jag är i vecka 40 idag!
Tror knappt jag kommer förstå det när jag har en bebis i min famn heller.. haha, känns liksom för overkligt och för stort att ta in att man ska bli mamma :)